Foto: BoBo
Nån minut senare så landar vi på Gando och charterapplåden smattrar, för det mesta i alla fall. För ni vet väl vad som händer annars? Jo då kastar dom tomater på piloten…om landningen går dåligt alltså. Det brukar Ole Bramserud säga i alla fall.
När dörrarna öppnas så känner man den ljumma kanarievinden i ansiktet och då vet man att man är hemma, i sitt andra hemland.
Försöker alltid att fånga en bild på alla passagerare som väller ut.
Väskorna
Vid väskorna så stiger min puls lite mer. Då vet man att snart sitter man i bussen på väg till hotellet. Om man nu inte får vänta som det var 2007. Då fick vi vänta nästan en timme. Men det är rätt ovanligt.
Hitta bussen
När man hämtat väskorna så ska man ut och hitta just den buss du skall åka med. Det kan ibland vara rätt knöligt då det oftast står en väldans massa med turistbussar där och väntar. Reseledarna är dock oftast väldigt hjälpsamma.
Bilden föreställer avgångshallen.
Foto: Bumpen
På bussen
På bussen så känner man verkligen att man är på semester. reseledaren kör sin grej och familjen Storch frågar om det finns svenskt kaffe på hotellet....nåja.=)
Första landmärket på vänster sida är för mig Bahia Feliz med hotell Orquidea och snart närmar vi oss Åååhhh kurvan i San Agustin. Där har jag en liten ritual, då spelar jag “Med Suntrip till solen” från Sällskapsresan på högsta volym. De flesta stirrar bara men en del skrattar också eller sjunger med. De flesta förstår mig.
Andra landmärket om man ska till Valle Marina är avfarts vägen mot Arguineguin. De som ska till Puerto Rico kan ju numera ta motorvägen. Där finns det en fiskebåt vid sidan av vägen.
Tredje och sista är Anfi som syns när man åker förbi Green Beach hotell. För mig är det den andra Åååhhh kurvan...då är Valle Marina inte långt borta.
Oftast slutmålet
BoBo: Tack för överflygningsbilden, från Las Palmas. Bumpen Tack för bussbilden
1 kommentar:
Där steg Canaria feelingen lite! Tack för det texten. He min man har haft Sällskapsresan melodin som ringsignal i mobilen.
Skicka en kommentar